Torshälla

Torshälla i förändring

 

Allting förändras ständigt, ibland långsamt och nästan omärkligt som när träd växer och lägger till ännu en årsring, ibland plötsligt och dramatiskt, som den 30 oktober 1798, när nästan en hel stad brinner ned till grunden på en enda natt. Det Torshälla som sedan återuppbyggdes ur askan är ännu bevarat till viss del i kvarteren runt kyrkan, men i ständig förändring, byggnader rivs och nya kommer till.

 

Från slutet av 1800-talet och framåt finns en mängd foton med gatubilder och vyer. Vi ville nu försöka hitta samma plats och vinkel igen, sommaren 2016 för att närmare kunna se vad som förändrats det senaste seklet. De svartvita bilderna är alla minst 100 år gamla (1880-1910). Färgbilderna är tagna av Arto Virta.

 

Det visade sig tyvärr svårare än väntat, eftersom dessa långsamt växande träd med tiden helt skymt alla vyer från Snäckberget, Krusgårdsberget och Husberget, på de gamla bilderna ser man tydligt att alla Torshällas hällar är mer eller mindre kala och trädlösa. Nu står stora tallar på höjderna och lövträd dominerar stadsbilden, åtminstone sommartid. Likadant längs ån, stora träd överallt där man förr hade fri sikt.

 

Om detta kan man säkert tycka olika, men faktum är i alla fall att Torshälla blivit mycket grönare på de senaste 100 åren.

 

 

(Text: Anders Elfsberg 2017)

 

Frilufts- och kulturdag i Torshälla

 

Den 30 september så var vi på studiebesök i Torshälla. Vi började dagen med att besöka Rådhuset. Vår guide berättade om tidigare platser för rådhuset, branden i Torshälla och kända personer som hade verkat i rådhuset i någon omfattning. Bl.a. om borgmästaren som även var polischef i Torshälla och hade sitt kontor där. På övervåningen fanns det två gamla fängelseceller och vår guide berättade om hur fångar var tvungna att klättra upp för en smal stege och om de inte klarade detta blev de upphissade på utsidan. I cellen hade fångar ristat in sina namn. Det fanns även ett gammalt urverk i rådhuset som hade tidigare suttit i Strängnäs domkyrka, men de hade aldrig fått det att fungera riktigt. En smed från Eskilstuna lyckades få det att fungera igen, fast nu för tiden används klockan knappt. Men de får många besök från klockentusiaster.

 

Efter vårt besök på rådhuset gick vi till Bergströmska gården där de berättade för oss om hur det var förr. Vi fick gå in i huset och titta runt och de berättade om hur Bergström hade lånat ut pengar till behövande och hur han kom att gifta sig med en piga efter att hans fru gick bort. Vi fick även höra skrönan om att Bellman hade bott där en period när han skrev epos till Torshälla. Vår guide berättade även om kvinnornas situation då för tiden och hur en man aldrig kunde leda ett hushåll så stort som Bergströmska. De berättade även om sin utställning med verktyg från förr som de hade i stallet.

 

 

(Fotograf: Arto Virta FAiE 2016)